Under en längre tid har jag försökt att få fram information om kurderna i väst (västra (syriska) Kurdistan) men hittat otroligt lite. Det främsta anledningen är, utan att spekulera, att det är väldigt svårt att få ut information om kurdernas situation i väst. Vilket i sig har olika anledningar.

Makthavarna i Syrien har hela tiden försökt att sudda ut kurdernas etniska och kulturella identitet som kurder och förnekar det faktum att dem är kurder eller att det finns kurder i Syrien. Amnesty skriver i sin 2009 års rapport att tiotusentals kurder blivit statslösa, dvs. de har blivit av med sitt syriska medborgarskap, vilket leder till att de inte har några rättigheter alls eftersom de då inte omfattas av lagen. Dessutom har kurderna varken äganderätt eller bosättningsrätt, de har alltså inga rättigheter alls.

Kurdiska aktivister grips godtyckligt efter grundlösa anklagelser så som ”försökt provocera fram inbördeskrig och sekterisk våld” och ”konspiration”, bland mycket annat.

Jag hade i och för sög önskat att de hade haft styrkan att kunna provocera fram inbördeskrig, den styrkan skulle dem då kunna använda för att åtminstone försvara sig mot oprovocerat våld från militären och polisen i Syrien.

Under 2009 har flera aktivister fällts i iscensatta rättegångar för att ha ”försvagat nationalkänslan”. Rent spontant känner jag att, om några aktivister lyckas försvaga den syriska nationalkänslan så är den väl inte mycket att ha. Jag menar, den måste ju redan vara otroligt svag om några få aktivister lyckas försvaga den. Men det är väl bara en anledning för att sätta folk i fängelset och tortera de till döds, om de inte döms till döden direkt.

Offentlig hängning i Iran

I Amnestys årliga rapport om situationen i världens länder framgår att Iran har avrättat flest personer, efter Kina. Tyranniet fortsätter och fler och fler människor avrättas årligen.

Amnesty rapporterar att 364 personer avrättats i Iran under 2009, dvs. 364 kända fall. Mörker talet är med all säkerhet mycket större än så, tyvärr.

Man skulle i princip kunna säga att mullorna avrättat 1 person om dagen under 2009. Räkna det under de senaste 30 åren (Mullorna började avrätta de som var emot en islamisk republik så fort de kom till makten) och lägg därtill det ännu större mörkertalet…….

DN publicerade idag en artikel om Mousavis senaste uttalande gällande den rådande situationen i Iran. Fortfarande benämns han (Mousavi) som ”oppositionsledare”.

Antingen så tror svensk media att Mousavi verkligen är oppositionsledare (vilket inte är fallet) eller så struntar de i hans förflutna inom och lojalitet gentemot den islamiska republiken. I båda fallen skulle det innebära att svensk media, däribland DN, är miss-informerade.

DN har i sin artikel citerat Mousavi. Innehållet i ett av citaten beskriver situationen i Iran i nutid, men den stämmer minst lika mycket in på situationen i Iran under 1980-talet då Mousavi var premiärminister, en inhuman sådan. Jämför själva:

– Att strypa medierna, fylla fängelserna och brutalt döda människor som fridfullt kräver sina rättigheter på gatorna indikerar att tyranniets och diktaturens rötter från monarkieran kvarstår.

Bortsett från biten om människor på gatorna så är det en direkt beskrivning av 1980-talets Iran, då tusentals människor dödades i fängelserna, helt godtyckligt för att de inte sympatiserade med mullorna. Mousavi är en av de främsta som byggt upp den blodiga grund som den islamiska republiken står på. Att benämna honom som ”oppositionsledare” är ett hån mot de människor som riskerar sina liv för frihet och demokrati i Iran.

Mousavi själv verkar vilja glömma sitt förflutna (han verkar få hjälp av medierna världen över, inte minst svensk media). Han säger att den rådande situationen i Iran ”[...] indikerar att tyranniets och diktaturens rötter från monarkierna kvarstår.” Han menar på att de senaste 3 decennierna i Iran har präglats av demokrati med andra ord, ända tills nu enligt honom. Ingen verkar reagera på hans förnekande av den islamiska republikens historia på 30 blodiga år, som ändå ligger så pass nära i tiden.

Den Islamiska Republikens officiella nyhetsbyrå IRNA har publicerat en artikel på persiska där de påstår att Mustafa Hijri, generalsekreterare för PDKI, ska ha tillkännagivit ”den grönarörelsen” som den officiella oppositionen i Iran. Samtidigt försöker regimen vinkla olika uttalanden som Hijri gjort angående ”den grönarörelsen” för att måla upp en skev bild både PDKI och ”den grönarörelsen”.

Mullorna försöker sammankoppla den gröna rörelsen i Iran med PDKI för att kunna slå ner densamma. Faktum är att man måste skilja på att stötta oppositionsgrupper och reformisterna inom regimen, som Behruzi skriver i sitt inlägg angående IRNA:s artikel. Mosuavi är exempelvis en reformist inom regimen, dvs. han vill ha kvar den islamiska republiken men göra smärre förändringar. Samtidigt kallas han oppositionsledare.

Folket som demonstrerar på gatorna i främst Tehran skriker bland annat ”Död åt Khamenei”, vilket i princip innebär ner med det teokratiska systemet. Om nu Mousavi är oppositionsledare så skulle jag gärna vilja höra honom skrika ut dessa slagord ”Död åt Khamenei”. Det är först då han visar att han är med folket, till dess står det fast att han endast har personliga intressen och är regimen trogen.

Är man regimen trogen kan man inte vara i opposition. Det sades att Karroubi var en av oppositionsledarna, men nyligen meddelade han att han accepterar valutgången och erkänner Ahmedinejad som president. Alltså kommer han att vara tyst hädanefter och inte ens vilja reformera regimen, för i opposition har han aldrig varit, och han är regimen och det teokratiska systemet så pass trogen att han ger upp sina personliga intressen till fördel för regimen. Det säger nog hur fel medierna har haft som målat upp en bild av honom som oppositionsledare.

Hijri har i sina uttalanden presenterat PDKI:S ställning angående ”den grönarörelsen”: ”In this regard, the Democratic Party of Iranian Kurdistan along with welcoming this initiative by this group of Iranian compatriots stresses on this reality that democracy in its real form can only be obtainable when, as mentioned in the statement in regard to the diversity that exists in Iran, the national rights of the various nationalities is acknowledged explicitly, so that the contents of the statement can take a step away from its shortcomings and attract wider support.”

Samtidigt anser Hijri och PDKI att ”den grönarörelsen” kan åstadkomma demokrati och förändring i Iran endast om den tar hänsyn till icke-persiska nationer i Iran. I en artikel skriver Hijri: ”attracting the trust of the nationalities of Iran, and resolving this dilemma by establishing a decentralized and federal structure can play a conquering role, a solution that is concurrent with all the criterion of democracy and all the recognized and weathered international principles”

Att mullorna påbörjat sammankoppla ”den grönarörelsen” med PDKI och den kurdiska kampen fortsatt smutskastning av denna kamp visar klart att de vet att demokrati och den islamiska republiken inte kan samexistera i Iran. Det verkar även som att de har ledsnat på Mousavi och vill bli av med honom.

Den dag då demokrati existerar i Iran kan vi i alla fall vara säkra på att mullorna och deras teokratiska system inte existerar längre.

Amnesty’s pressekreterare i Sverige, Elisabeth Löfgren skriver i en artikel på Amnesty’s hemsida (svenska delen) om avrättningarna av två personer,  Mohammad Reza Ali-Zamani och Arash Rahmanipour, som greps efter det att de deltagit i oroligheter i Iran sedan Juni 2009.

Löfgren har satt rubriken ”Avrättningarna är chockerande” och skriver i artikeln: ”- Dessa chockerande avrättningar visar att de iranska myndigheterna inte har några spärrar när det gäller att tysta de fredliga protesterna som har pågått sedan valet.”

Har Löfgren missat vad som skett i Iran sedan 1979? Dessa avrättningar är inte chockerande alls, med tanke på vad den teokratiska regimen har gjort de senaste 30 åren. Det är som ett slag i ansiktet på alla frihetskämpar i Iran att påstå att det är ”chockerande” när detta pågått kontinuerligt under 3 decennier, som om det vore första gången mullorna beordrat avrättningar.

Nej det är inte alls chockerande, snarare är det chockerande att Amnesty chockas varje gång avrättningar verkställs i Iran, vilket är väldigt ofta och långt ifrån alla avrättningar uppmärksammas.

Jag vet inte om smink fanns när Islams Sharia lagar grundades, men enligt Ayatollah Zarghami så är smink helt förbjudet enligt Sharia. Så här sa Zarghami i en intervju:

”Make-up by women during television programs is illegal and against Islamic sharia law…there should not be a single case [of a woman wearing make-up during a program]”

Jag förstår inte hur han resonerar här. Står det i Sharia lagarna att det är förbjudet för kvinnor att bära smink i TV? Man kan ju för det första fråga sig hur länge sminket har funnits för att sedan komma på sig själv och fråga sig, men hur länge har TV:n funnits? Inte har väl någon av de funnits så pass länge att de hunnit komma med i de heliga böckerna, eller? Dessutom har han inte sagt något om män som sminkar sig i TV, så det lär vara tillåtet än så länge.

Zarghami sade vidare:

”Female guests should be hosted by females and directors they should prohibit repulsive jokes between men and women on air.”

Tydligen gillar han inte heller när män gästar program med kvinnliga programledare och tycker  att TV-cheferna borde förbjuda ”motbjudande skämt” mellan män och kvinnor på TV. Det han menar är:  män och kvinnor bör inte ses prata med varandra på TV, det skulle leda till att folk får uppfattningen att det är helt OK för män och kvinnor att prata med varandra offentligt. Hur konstigt skulle inte det vara, eller hur?

Ännu ett sätt att förtrycka kvinnor på. Snart blir det väl officiellt med endast kvinnliga program med endast kvinnliga tittare. Det skulle i alla fall inte förvåna mig om de införde en sådan lag, eller om dem sa att det står så i Sharia, som skrev för 1600 år sedan.

Mullorna upphör ju aldrig visa prov på sin idioti.

Offentlig hängning i Iran, vanligt förekommande.

Förra månaden avrättades den kurdiska politiska fången Ehsan Fatahian. Sedan dess har regimen skjutit upp ett par stycken avrättningar pga. massiv internationell kritik. Dock är det endast kortsiktigt, mullorna kommer att verkställa de dödsdomar som fångarna fått. Förra veckan fick Mohammad Amin Agushi, en kurdisk man anklagad för att ha samröre med den kurdiska oppositionen, dödsstraff.

Agushi, som är från den kurdiska staden Piranshar, har tidigare gripits flertalet gånger tillsammans med två andra kurdiska män, Ahmad Pulad-khani och Iraj Mohammadi. Tidigare har Agushi anklagats för att kämpa mot regimen i Iran, dvs. att han har samröre med den kurdiska oppositionen i östra (iranska) Kurdistan. Den 2 december fick han sin dödsdom i den kurdiska staden Urmiye, efter det att han återigen anklagats för samröre med den kurdiska oppositionen och motiveringen till dödsdomen var: ”assisting a political faction”.

Agushi döms alltså till döden för att ha hjälpt en politisk fraktion i östra Kurdistan. Dessvärre är han inte ensam om sitt öde. Idag sitter 15 dödsdömda kurdiska politiska fångar i fängelse och väntar på sin avrättning. Regimen sätter ut datum för verkställandet av dödsdomarna, dock är det endast en formalitet. Fångarna, dödsdömda eller ej, torteras och dödas godtyckligt när som helst, var som helst, hur som helst.

Jag och Nasrin under IUSY-mötet i Cypern.

Under ett tre dagars möte i Cypern med Internationa Union of Socialist Youth (IUSY), kommittén för Medelhavsområdet, en resolution om Iran.

Tillsammans med Nasrin Shtab representerade vi Kurdistans Demokratiska Ungdomsförbund under mötet. Å organisationens vägnar la vi fram en resolution om Iran. Resolutionen i sin helhet kan läsas nedan.

Under mötet pratade vi även om situationen för kurdiska studenter och unga aktivister i östra (iranska) Kurdistan. Tillsammans med IUSY’s studentnätverk kommer vi att uppmärksamma de kurdiska studenternas situation och stödja dem. Som första steg så kommer IUSY’s studentnätverk att förses med information. Som ett andra steg kommer olika evenemang att hållas längre fram för att uppmärksamma de kurdiska studenternas situation. Detta är en lån process och kommer därför att ta tid. Men man måste börja någonstans.

International Union of Socialist Youth
Mediterranean Committee Meeting in Cyprus, 27th-29th of November 2009

Resolution on Iran

The International Union of Socialist Youth:

1. Expresses its concern regarding the political developments in Iran,
 the government in power in Iran is using violence in order to 
silence the voices of peaceful demonstrators that struggle for
 democracy.

2. IUSY condemns the growing violations of human rights in Iran and 
condemns every practice that is contrary to the Universal Declaration 
of Human Rights.

3. IUSY demands that the rights of all ethnic, religious, and national 
groups in Iran are respected and protected, and in particular the
Kurdish peoples rights due to the fact that the Islamic Republic have 
targeted the Kurdish people in particular and subjects them to 
systematic oppression during the past 30 years.

4. IUSY reaffirms its support, in accordance to the resolution that was adopted by IUSY’s 24th Congress in Santo Domingo, for a democratic
and federal system of governance in Iran.

5. IUSY demands that all political prisoners and prisoners of
conscience in Iran are freed and expresses its solidarity with all
 those who, in accordance with our values, struggle for democracy,
progress and justice in Iran.

6. IUSY supports its member organization, the Democratic Youth Union
 of Iranian Kurdistan, in their struggle for the rights of their 
people, democracy, secularism and peace.

(Bilder kommer inom kort)

PDKI´s generalsekreterare, Mustafa Hijri skriver i ett brev till FN:s generalsekreterare, Ban-Ki moon om det nuvarande läget i Iran och kurdernas situation under mullornas förtryck. Samtidigt uppmanar Hijri Ban-Ki moon att agera för att stoppa de inhumana avrättningarna.

November 18, 2009

Your Excellency, As you are well aware, the regime of Islamic Republic of Iran was founded on the basis of discrimination and apartheid and has continuously and systematically violated human rights since its inception in 1979. As a sectarian state, the regime of Islamic Republic has subjugated its dissidents to various forms of violence and mistreatment.

For more than 30 years, Iranians have been subject to the Islamic Republic’s practice of systematic violence and oppression; however, the events in the aftermath of the 10th round of the theocracy’s presidential election in July 12, 2009 clearly illustrated the violent and oppressive nature of the regime in Iran. The regime’s brutal crackdown following the mass protests resulted in the death and imprisonment of thousands of innocent people, many of whom faced most barbaric forms of torture and are still kept in prison.

The oppression and violence continues across the country; however, in Iranian Kurdistan, aside from the regime’s double and even triple layer of discrimination and inequality in the last three decades, the aggression and oppression have dramatically escalated recently. A large number of Kurdish political and civil activists have been sentenced to long prison terms, and many of these prisoners have been sentenced to death. The latest case of political execution in Iranian Kurdistan occurred on November 11, 2009, when the 27-year-old political activist Ehsan Fatahian was executed in the city of Sanandaj. There are many other prisoners who are awaiting their execution orders and many more have been executed in the last few years.

Iran’s national groups in general, and the Kurdish people in particular, are disappointed by the fact that the Western countries, EU and US in particular, in their efforts to persuade the regime in Tehran to halt its enrichment of uranium, are ignoring the Islamic Republic’s gross violations of human rights against it people. Due to this fact, the clerical regime’s perception is that, in the absence of international criticism to its violations of human rights, it can continue to imprison and execute political activists without any international objections, particularly Kurdish political activists; hence, the people of Iran expect from the United Nations to follow a path that will lead to the:

- halting the execution of more political prisoners.

-releasing of all prisoners of consciousness.

Your Excellency, we hope that you will take serious and urgent action to save the lives of prisoners of consciousness in Iran. Along with this letter, I am also attaching a list of Kurdish prisoners of consciousness that have either been sentenced to death and waiting their execution or spending their lengthy unjust prison terms.

Respectfully yours,

Mustafa Hijri

Secretary-general of Democratic Party of Iranian Kurdistan

Mullorna har fått nog av friheten på internet. Hittills har de, enligt sig själva, inte gjort tillräckligt för att stoppa brotten på nätet.

Regimen har nu tillsatt en enhet på 12 personer som kommer att bevaka hela webben och leta efter lögner, bedrägeri etc. Den som ska leda kampen mot friheten på webben är Mehrdad Omid som säger att internet är så pass utspritt att polisen nu måste konfrontera brottsligheten även på webben. Han specifierar sig och säger följande om den nya specialstyrkan och brotten:

”It would target political insults and the spreading of lies”.

Med andra ord är syftet att stoppa all form av yttrandefrihet även på webben. Man vill tysta den växande kritiken riktad mot mullorna och den islamiska republiken som helhet. Bland annat är målet de människor som dagligen sprider information om situationen i Iran efter sommarens så kallade presidentval. Sedan har man ju försökt att tysta den kurdiska oppositionen sedan länge, dock utan att lyckas.